Dybeck fann dessa runstensfragment i mitten på 1800-talet och trodde då att det rörde sig om ett nyfynd. Saken är väl snarast den att ingen riktigt brytt sig om de sorgliga resterna efter stenen i detta runstenstäta område. Greve von Essen på Vik lät doch foga ihop bitarna och resa dem vid en liten bäck som rinner vidare ut i Lårstaviken. Problemet vara bara att den gode greven klagade på att de inte passade ihop så bra, men det egentliga problemet var nog grevens okunskap - bitarna satt fel! Detta åtgärdades 1946 och i samband med det fogade man samman stenarna med cement.

Namnen är ovanliga, och det första kan förstås vara ett Holmfast lika gärna. Det sällsynta Veðraldi finns bara här och på ytterligare två uppländska stenar.

Viks slott är idag i första hand en konferensanläggning, men omgivningarna i sjökanten är sevärda med naturstig och flera bevarade kulturbyggnader.