runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 175 Aspö, Lagnö

Aspöblocket
Ur min oskrivna bok De foro fjärran:

Dimman låg tät över Kyaviken när Slode styrde in sin knarr mellan de välkända åsryggarna. Han kände till minsta skär och grund i dessa vatten, och vassruggarna som effektivt dolde stranden var bara ett problem för främlingar. Slode hade varit hemifrån en lång tid, men nu skulle Gislög äntligen få sitt efterlängtade sidentyg från Langbardaland. När den välbekanta silhuetten av ättebacken bröt fram ur dimslöjorna, visste Slode att han äntligen var hemma. Han hoppade iland och kastade en blick på den stora runhällen som han och Gislög låtit rista några år tidigare, och med värme mindes han sin styvfar Tord. Därpå klev han och männen uppför backen, upp mot långhuset och de väntande släktingarna.

Så skulle det ha kunnat vara när det begav sig. Ristningen finns på en berghäll i skogsbrynet
och kallas för Gislesten, men under vikingatiden gick vattnet nästan ända hit upp. Det låg en liten hamn här som hörde till Husby by i närheten. Det mesta tyder på att ristningen är från 1000-talets mitt.

Gislesten upptäcktes först på 1600-talet av Lagnös dåvarande ägare, hovmarskalk Bagge, då han stod här under ett jaktpass. Namnet Gislesten visar att det förmodligen fanns runkunnigt folk i trakten när stenen hittades, eftersom de första runorna kan tolkas som mansnamnet Gisle.

kislauk· lit· kiarua· merki· þisa· eftiR· þorþ· auk· sloþi· lit kia
sant iaR
· þat· sum· sakat uaR· nuk· sum· huat· uaR· þet

"Gislög lät göra dessa (minnes)märken efter Tord;
också Slode lät göra dem.
Sant är det, så som det blev sagt och så som det blev ämnat."

Ornamentiken är synnerligen intressant! En stirrande gubbe som håller i två ormar (eller drakar, eftersom de tycks ha fötter och huvudflikar) - antingen är han i trance eller skräckslagen, men tolkningarna är många. En del forskare har visat på likheten med fruktbarhetsguden Frej, så som han har framställts på en liten bronsstatyett från Rällinge gård i Lunda socken.
Skylten i skogen

En vägvisande skylt till ristningen

Gislegubben

Det finns mycket att säga om den här ristningen, men en koppling till en kyrka i Italien(!) får väl anses vara den mest underliga historien. I kyrkan Civico Malaspina i Pavia finns det ett kapitäl av sandsten med en liknande figur som Gislegubben. Samma stirrande blick, samma uppspärrade ben och med två drakar i händerna.

Hembygdsföreningens skylt frågar besökaren om det finns något samband - vad tror du? (Ord och Bild 1961).

Mats G Larsson har skrivit om just den här stenen i sin bok Svitjod - resor till Sveriges ursprung. Rekommenderas!
Gislesten
Den vänstra slingan är tämligen svårtolkad, och man vet inte heller vad det är för en mansfigur som står där med två ormar eller drakar och stirrar på oss. Ristningen är mycket tydlig med välhuggna runor, och det finns anledning att tro att det är Balle som är upphovsmannen. Ristningen är cirka två meter hög och en och en halv meter bred. Avståndet från ristningen och ner till marken är omkring två meter.

Avslutningen (i den vänstra runslingan) har fått lärda män att tolka innehållet till något i stil med "hit nådde vattnet". På 1700-talet började man nämligen inse att landhöjningen är ett fenomen som präglar vårt land, men man kallade företeelsen för vattenminskningen istället, och syftade därmed på att syndafloden fortfarande sakta sjönk undan.

Det är inte helt lätt att hitta till denna ristning, men som tur är har hembygdsföreningen satt upp några nya pekskyltar som underlättar. Kör först mot Aspö kyrka och fortsätt ett hundratal meter åt öster. En skylt pekar ut över fälten där en spikrak grusväg leder fram till en traktorväg på höger sida (där finns ytterligare en blå fornminnesskylt). Stanna där och fortsätt till fots längs skogsbrynet på stigen. Så småningom kommer man fram till ett ställe där traktorstigen svänger av och vidare mot andra sidan åsen. Här sitter skylten du ser på bilden här ovanför. Följ stigen tills du ser ännu en skylt som nu pekar åt höger. Gå därefter längs åkerkanten i kanske ett par hundra meter till. Till slut når man en skogsudde där åkermarken skär in och där en liten bäck rinner fram. Hit upp var det seglingsbart på 1000-talet, och det är här du finner Gislestenen!