|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
Sö 277 Strängnäs domkyrka
 
|
Detta
är den mest spännande av alla Ingvarsstenar som man hittills
känner till! Mycket har skrivits om Ingvar den vittfarne, och
många är de stenar som rests över män som farit
hädan med honom. Men det verkar inte finnas någon sten som
omnämner Ingvar själv. Enligt Mats
G. Larsson finns det emellertid en, nämligen den här!
Detta är alltså Ingvars egen sten, rest av hans far och mor!
Som så många andra runstenar som har haft oturen att
stå i närheten av större borg- eller kyrkobyggen, har
den här stenen sprängts upp i mindre fragment för att
lättare kunna infogas i byggnaden. Det gör det givetvis
svårare att tolka inskriften, och allrahelst om det som här
försvinner delar av runslingan. Detta är förmodligen den
nedre vänstra delen av en från början mycket stor och
imponerande runsten.
Ornamentiken avslöjar att det förmodligen är samme
ristare som vid flera andra Ingvarsstenar - Äskil. |
u--r : auk : inki :
burk : litu : ra ----
aat · uerþr · iki : /
inkuars : ma
"(?) och
Ingeborg lät re(sa) ---- blir icke någon av Ingvars
mä(n ...)"
Detta är runverkets
tolkning, som baserar sig på auktoriteter som Bugge, Brate och Sven BF Jansson. Men Mats G. Larsson
har en mer spännande och synnerligen intressantare tolkning...
Inskriftens första ord tolkar Bugge som namnet Roarr, men det baserar sig
på en förmodad felaktig avritning av O. Hermelin. Brates förslag
är Ottarr, medan Emil Olsson läser Ut(am)r. Jansson å sin
sida konstaterar (klokt) bara att namnet är omöjligt att
fastställa.
Då kommer vi till den andra (övre) delen av inskriften, som
allmänt anses vara på vers. Tolkningarna här
nedanför är Bugges, och översättningarna står
till höger. Diskussionen bland de lärde kretsar sedan kring
att detta är en sten som är rest efter en man som
utmärkte sig särskilt i Ingvars skara av någon
anledning, och därför fått omdömet att han var den
främste i följet eller liknande.
...verðr æigi
Ingvars ma(nna) |
där bliver icke
av Ingvars män |
(e)sat verðr engi
Ingvars ma(nna) |
där är ingen av
Ingvars män värdig |
|
Domkyrkans mäktiga torn som reser sig mot skyn.
|
|
Det var den traditionella
läsningen det. Men Mats G. Larsson har som sagt en
vida mer intressant tolkning! Han kopplar ihop den här stenen
med två andra stenar kring domkyrkan, Sö 278 och Sö
279, och det gör han på ett synnerligen trovärdigt
vis.
Larsson visar på sambandet mellan namnet Emund (Aimuntr) och hans
söner, och kommer fram till att det troligen är detta namn
som har stått i början av ristningen. Detta stöder han
på det faktum att de övriga stenarna har liknande ornamentik
och att de första namnen på dessa har börjat innan det
iriska kopplet. Alltså får Aimuntr plats, och alltså har vi att
göra med den trolige fadern till självaste Ingvar!
Jämför själv med närbilden på stenen!
Dessutom får vi denna enda gång reda på att Ingvars
mor hette Ingeborg,
vilket är ett namn som inte vem som helst
kunde heta vid den här tiden, eftersom det var ett namn för
drottningar och hövdingadöttrar.
|
Vidare resonerar
Larsson kring det sista ordet som är bevarat, och som tidigare
tolkats som manna. Men det kan faktiskt lika gärna
ha stått maki, vilket i så fall betyder 'make'
eller om man så vill 'like'.
Satsen blir genast mer
rimlig! Det är Ingvar och ingen annan som hyllas, med slutraden
utformad som en önskan att ingen någonsin kommer att bli
lika stor som deras son Ingvar. Tänk om hela stenen hade funnits i
behåll tillsammans med alla andra som troligen stod resta vid den
forna hövdingagården mellan Strängnäs och
Mariefred.
|
Emund
och
Ingeborg lät resa denna sten efter
Ingvar, sin son.
---
---
att blir ingen
Ingvars like |
|
|
|
