 
|
Det
här är ett vackert ristat stenblock som står inne i en
trädgård på norra Selaön (man skymtar till
exempel uteplatsen på bilden här bredvid). Redan 1667 finns
det anteckningar om denna sten av en prost vid namn Laurentius
Widbyensis:
Uthi Oluf Bengtzsons
tompt i Nybbele finnes
een stoor steen, som många åhr har legat
omkull, och omskrifwen rundt, med runska bookstäfwer intet
långt ifrån aspelunden
belägen i samma tompt.
Stenen var sedan försvunnen under ett hundratal år, men
återfanns av Dybeck (vem
annars?) omkring 1850, då den låg i jorden i den här
trädgården. Några år senare restes den på
sin nuvarande plats.
Stenen
har en stilren och vacker ornamentik, både vad gäller
runslingan och rundjuret. Konstnärligt skiljer sig denna
sten hel del från de flesta av övriga runstenar
på Selaön. Detta är till exempel definitivt inget verk
av den annars så flitigt förkommande Balle, vilket
man lätt skulle ha kunnat konstatera även utan signaturen - Äsbjörn.
Det står en fragmentarisk sten utanför Överselö
kyrka som troligen är ristad av samme man, men då även
tillsammans med en Tidkume. Se
vidare på Sö 205. |
stain : hiuk : esbern : stintn : at : uitum
: bat miþ : runum :
raisti : kyla : at : gaiRbern : boanta : sin :
· auk · kofriþ : at : faþur : sin : han uaR :
boanti : bestr i : kili
: raþi : saR : kuni :
"Stenen högg Äsbjörn, målad till minnesmärke,
han band den med runor. Gylla reste den efter Gerbjörn, sin make,
och Gudfrid efter sin fader. Han var den bäste bonden på
Kil. Tyde den som kan."
Gerbjörn har fått
epitetet som "den bäste bonden på Kil", vilket är ett
tämligen vanligt sätt att uttrycka sig på runstenar om
någon väl ansedd bonde. Ortnamnet Kil är intressant, eftersom
det troligen säger en del om hur norra delen av Selaön
såg ut under vikingatiden rent geografiskt.
Slutet med Raði
saR kunni är en uppmaning till alla runkunniga läsare
att läsa rätt och riktigt! Det är bara att anta
utmaningen.
Inskriften är en smula svårtolkad, eftersom det inte
rör sig om någon vanlig resarformel. Dessutom är delar
av den versifierad och ordens innebörd kan vara bildliga
likaväl som bokstavliga. Här följer ett förslag
på hur runorna ska läsas:
|
Stæin
hiogg Æsbærn,
stæindan at vitum,
bant með runum,
ræisti Gylla
at GæiRbern, boanda
sinn,
ok Guðfrið at
faður sinn.
Hann vaR boandi
bæztr i Kili.
Raði saR kunni.
|
