|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Den
här stenen förekommer ofta i andra böcker och historiska
sammanhang
än just sådana som har med runor att göra. Det beror
på att inskriften är ovanligt informativ, och att den
säger en hel del om vad vikingarna (eller väringarna) som for
i österled
främst ägnade sig åt - nämligen handel.
Ornamentiken är ganska enkel i sitt utförande, men
karakteristiskt för trakten. En enkel orm med glosögon samt
ett stilrent ringkors och iriskt koppel.
Stenen saknar signatur, men det finns mycket som talar för att den
här stenen är ett verk av Balle
(se t.ex Sö 203), eller någon
ristare som lärt av
honom.
Det intressanta är förstås de ortnamn som finns
omnämnda i inskriften (se bilderna nedan). Slutet på
runslingan är en helming på
fornyrðislag:
Hann
oft
siglt til Sæimgala,
dyrum knærri, um Domisnæs.
|
siriþ·
lit· resa· stan · (þin)a
(· ) at· suen· sin· (b)unta
· h(n)· uft· siklt· til·
simkala· turu(m)·
knari· um· tumisnis
"Sigrid lät resa
denna sten efter Sven, sin make. Han ofta seglat till Semgallen, med
dyrbart skepp, kring Domesnäs."
De tidigaste runforskarna,
såsom Peringskiöld och
Brocman, menade att
det rörde
sig om ett krigsföretag som Sven varit med på, men det
är snarare så att den gode Sven varit
handelsresande. Att sigla
dyrum knærri kan bara betyda att segla med dyrbar
skeppslast,
och detta har man gjort mot Semgallen,
dvs det nuvarande området kring Rigabukten.
|
|
|
Domesnäs
är Kurlands nordligaste udde, alldeles vid inloppet till
Rigaviken. Udden fortsätter med ett farligt undervattensrev som
sträcker sig åtminstone en halvmil ut i havet, vilket
gör att de som vill segla in i viken måste styra upp mycket
längre norrut för att kunna komma in. Att Domesnäs
omnämns och att Sven varit där flera gånger indikerar
att det sågs som något ärevördigt att klara
svårigheterna med en sådan resa. Dessutom säger det
oss idag en hel del om hur man seglade sin knarr på vikingatiden.
Det verkar som om man tagit vägen rakt österut från
Gotland, istället för att fara via Finska viken och
längs Estlands kust, som kanske verkar mer naturligt för
dåtidens resenärer. Semgallen omnämns för
övrigt i sagan om Ingvar den
Vittfarne, såsom det land
Ingvar skickades till som ung för att driva in skatt.
Vårt gemensamma historiska arv runt Östersjön
fascinerar lika mycket oss som våra grannar i öster. Det
finns en sajt från Lettland som handlar om Kolkarags eller Cape Kolka, som
är det nuvarande namnet på Domesnäs. En av
länkarna där leder faktiskt till en engelsk
översättning av det som står på den här
sidan om den här stenen!
På bilden ovanför ser man simkala, som då
står för Semgallen.
På bilden här till vänster syns förutom ormhuvudet
namnet tumisnis, vilket alltså har tolkats som Domesnäs.
|
Runstenen
står mitt i en hästhage ute på Selaön, strax
innan man kommer till Åsa gravfält från Stallarholmen
sett. Egentligen är hela åsen ett enda stort gravfält,
och några stenkast från den här stenen finner man till
exempel en större stensättning på toppen av en kulle
(se bilden). Det kan vara samma stenrör som i äldre
anteckningar om stenen benämns med Fröjdenborgs kyrka (eller
backe). Namnet lär ha uppkommit på grund av en lokal
föreställning om att det funnits en mycket gammal kyrka
på platsen.
Ristningsytan är lite skadad här och var, och det beror till
stor del på att någon för länge sedan har eldat
på stenen då den låg ner.
Gravfältet på åsen
|
|
|
|
|
