runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 333 Ärja ödekyrka

Stenen i ruinen
Det här är en synnerligen intressant runsten på mer än ett sätt. Dels är texten lite längre än vanligt och dels är den föremål för äldre tolkningar som väl får sorteras under stormaktstidens rudbeckianska villfarelser!

Stenen låg ursprungligen inmurad i Ärja kyrka, men när sten och grus bortfördes från ruinen på 1800-talet var det nära att stenen helt försvann. Bland annat ska en bonde ha tagit stenen och lagt in den i sin spis, och när Dybeck var här 1863 var den insatt i en grundmur till ett uthus. Två år senare restes den på den plats där den fortfarande står. Se även Sö 335 intill.

När Peringskiöld passerade år 1680 skrev han att kyrkan var

omsider af ålder förfallen, och nu yttermera
för 100 åhr sedan aldeles ödelagd och förstörder,
så att allenast nedersta muren med sin grundwal
till effterdöme behållen är.


Vidare omnämner han den här runstenen, som då fortfarande var inmurad i kyrkväggen, samt låter rita av den. Den gode Johan P. tolkar sedan inskriften på följande sätt:
Amwit reeste dessa Stenar åt alla sina Söner samt åt Unulf, Åke och Renge sina Bröder, (som woro) Wårdhållare uthe i Tyribina (alltså Tyrus) i Galileiske hafwet och Sodom; hwilke foro ifrån Skåne. Eske ristade thesse Runer.
Andra forskare såg givetvis denna sten som ett bevis på att de forntida svenskarna varit med i och påverkat den bibliska historien. Det är väl knappast någon idag som håller med?


Bilden nedan är från en infoskylt vid ruinen

: amuit ·  rsti ·  sina ·  þina ·  yti ·  suna ·  sina ·  rnulfu ·
aku ·  hrenki bru
þur ·  sena ·
uar
þi ·  uti ·  terbina ·  i ·  kalmarna ·  sutuma·
furu ·  afu ·  skani
x
x eski ·  rsti ·  runa ·  þasi x


"Amunde reste denna sten efter sin son Runulv och Hring, sin broder.
(Han) blev dräpt ute i Kalmarsund, (då de) foro från Skåne.
Eskil ristade dessa runor."
De flesta av n- och a-runorna är av kortkvistvarianten, men det mest anmärkningsvärda är annars de många konstiga stavningarna av orden och namnen. Det förekommer utelämnade runor (rsti), extrarunor i slutet av ord (sutuma), omkastning av runor (aku) samt inskott av runor (terebina). På grund av denna egenhet hos ristaren blir namnen något osäkra. Vissa runologer hävdar att det är ett medvetet sätt hos ristaren för att få en ålderdomligare stil, men Wessén påpekar att det låter orimligt - varför skulle någon vilja att stenen verkade äldre än den var? Det finns en uppfattning om att de flesta av Ingvarsstenarna har fått denna stil just på grund av att Eskil var normbildande, efersom han bevisligen kom från Ingvars egen hemtrakt. Kanske har man kvar den äldre stilen för att markera att man är av gammal ätt? Se även Sö202 på Selaön.

Muren i bakgrunden på bilden är allt som finns kvar av Ärja gamla kyrka. Bilden här intill är en rekonstruktion av hur den kan ha sett ut.


Ristarsignaturen Eskil i närbild
Kyrkan som den kan ha sett ut
Ärja kyrka som den kan ha sett ut under medeltiden.

Eskil