Läggesta, Mariefred

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker

Sö 175
Sö 177
Sö 178
Sö 179
Sö 182
Sö 183
Sö 184
Sö 187
Sö 188
Sö 189
Sö 192
Sö 194
Sö 195
Sö 196
Sö 197
Sö 198
Sö 200
Sö 202
Sö 203
Sö 204
Sö 205
Sö 206
Sö 207
Sö 208
Sö 209
Sö 210
Sö 211
Sö 212
Sö 213
Sö 214
Sö 275
Sö 276
Sö 277
Sö 278
Sö 279
Sö 280
Sö 281
Sö 321
Sö 322
Sö 324
Sö 325
Sö 327
Sö 328
Sö 333
Sö 334
Sö 335
Sö 377
Ny-Rällinge

Sö 182 Läggesta, Mariefred

Det här runstensfragmentet hittar man idag alldeles innanför porten till Mariefreds kyrka. Någon halvmeter åt höger står Sö 334 uppställt, som också är ett fragment.

Stenen hittades omkring 1920 när man anlade en ny telefonledning i höjd med nuvarande Läggesta-backen.

Runorna är förhållandevis djupt huggna och lätta att urskilja, men stenytan är ganska porös och skiktad. Det senare kan man se om man tittar på den nedre delen (som har varit stenens mittparti), för där är ytan nästan helt slät. Så har den dock varit sedan stenen höggs, eftersom både runbandet och delar av korset är lika tydliga som övriga delar av ristningen.

Mariefred från sjösidan

: sun : sin : uikik · ha

"... sin son Viking. Han ..."

Viking är ett inte alltför ovanligt mansnamn vid den här tiden, men det verkar ha varit aningen mer brukat i Norge än i Sverige.

Man skulle kunna tänka sig att det här faktiskt har varit ytterligare en Ingvarssten. Platsen stämmer mycket väl med tanke på vad Mats G Larsson skriver om Ingvars hembygd, och visst skulle fortsättningen på inskriften kunna vara : han : uar : farin : miþ : ikuari :? Men det är bara önsketänkande och superlösa spekulationer förstås!