|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Det
här är i mitt tycke en vacker runsten med stilren ornamentik
och välhuggna runor. Enligt Brate är stenen ristad av Balle,
men det finns lika många detaljer som talar för det, som det
finns emot. Ögat på rundjuret skvallrar hur som helst om att
den troligen är från mitten av 1000-talet.
Stenen står rest vid den slingriga gamla vägen mellan
Mariefred och Stallarholmen. Namnet Harby har den fått av
gården i närheten, men den större gården Hista
strax söder om platsen förekommer också som namn
på stenen. I Ransakningarna från 1600-talet är
stenen känd, men där menade man att texten var så
ålderdomlig och förfallen att den inte gick att läsa!
Richard Dybeck var här
1861, och enligt honom fanns det en
mängd gravkullar i närheten, men av dessa syns idag inte ett
spår. Vid samma tillfälle berättade en kvinna för
honom följande:
Det är
många
som säga att det är något underligt med denna runsten.
När man går förbi den, rasslar det alltid så
besynnerligt bakom, och det är, som om någon skulle kasta
sand på stenens baksida.
Vidare berättade kvinnan att hon många gånger varit
rädd för stenen. När hon först kom till Harby
tordes hon knappt gå förbi den för att komma till
källan efter vatten om kvällarna.
Toresunds kyrka i närheten är en tidig medeltida kyrka, och
det är konstigt att det inte finns fler runstenar i närheten
än vad det gör ändå. Givetvis borde jag ha en bild
på kyrkan, men eftersom detta är en av de tidigaste stenarna
som jag har tagit med digitalkamera, så är bildmaterialet
alltför torftigt. Jag ska fixa fler bilder kring dessa "tidiga"
stenar så småningom!
|
x
þaiR þurþr x
auk x bruni x
auk x tiþkumi x
letu x raisa x
stin x
þensa x aftiR x
syiþbalka x fadur x
sin x kuþ x
hialbi x isolu x
hans x
”De, Tord och Brune och Tidkume, läto resa denna sten
efter Svedbalke, sin fader. Gud hjälpe hans själ!”
Det något annorlunda
namnet Svedbalke lär
vara ett tillnamn
från början, och det är faktiskt känt från Landnámabók.
Det tros betyda den bjälke som man hade över elden för
att hänga kitteln på, och den blev förstås sotig
eller svedd - Svedbalke.
Höstlöven i omgivningarna är
vackra nog!
|
|
|
|
|
