|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Det
här är verkligen en något udda runsten, eftersom den
är ett större stenblock och att huvuddelen av ristningen
dessutom befinner sig ovanpå denna bumling. Man måste
alltså klättra lite för att kunna läsa runorna,
och så måste det ju bevisligen ha varit även på
den tid då bröderna levde.
Stenblocket ligger lite drygt fyra meter över vattenytan och
år 1050 blev man troligen blöt om fötterna om man gick
ett varv runt stenen. Kanske att det har funnits en angöringsplats
just här, och stenen har i så fall säkert tjänat
som ett riktmärke eller rentav det första man satte foten
på om man hoppade iland från en knarr eller en snäcka?
Hur som helst var Kolsundet väldigt
trångt, och så är det än idag. Förr var det
den viktigaste överskeppningsplatsen mellan Selaön och
fastlandet.
Som synes är stenen tämligen skrovlig och knölig, men
ristaren har snarare uttnyttjat alla ojämnheter för att
få till ristningen. |
· byrn ·
auk· kerþar· litu ·
hauka · stin· at ·
brþr· sena· uikik· auk·
sigfast ·
kuþ· halbi · selu þira·
bet · þan· til· kuni·
kerua ·
"Björn och Gärdar läto hugga stenen
efter sina bröder Viking och Sigfast.
Gud hjälpe deras själ bättre än de kunde
förtjäna."
Slutformuleringen har inget
att göra med att bröderna var särskilt råa och
ogudaktiga, utan uttrycker snarare en from förhoppning om ett
bättre liv efter detta. Det finns liknande formuleringar på
andra runstenar i hela landet.
|
|
|
Inskriften
är nästan identisk med Sö 203
i inledningen, och det är inte särskilt svårt att gissa
sig till att även denna ristning är utförd av Balle. Den
gode Brate pekar på
några tydliga likheter, till exempel det faktum att skiljetecknen
är av två slag - dels runda punkter, dels små
lodräta streck. Det finns även grammatiska likheter.
Här intill ser man den del av slingan som sträcker sig ut
över en av sidorna, och på bilden här ovanför
rundjurets huvud och större delen av slingan. Observera att man
alltså måste stå på runorna för att kunna
läsa! Bokstavligen!
Slutordet kerua finner
man på en alldeles egen sida av stenblocket (se nedan).
|
Man
har spekulerat i om anledningen till att två stenar med delvis
samma innehåll står uppställda så nära
varandra. En teori går ut på att det har funnits en
tingsplats här, och därför har man gjort denna ristning.
Den som står i Östa hage är då rest intill
ättens gravfält, som ju är en mer vanlig placering
för en runsten av det här slaget. Det som talar för att
det verkligen har funnits en tingsplats här, är kanske att
det finns en sten till, Sö 196,
som troligen omnämner detta ting.
Stenen står idag inne på en privat sjötomt, men smyger
man tillräckligt diskret så är ristningen väl
värd att betittas!
Ordet "kerua"
i närbild
|
|
|
|
|
