|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Dessa
två stenar återupptäcktes 1913 sedan en gammal man
berättat var de låg och att det fanns runor på dem. Nu
var det bara runor på den ena, men det var vackert så! De
står idag på en liten kulle utanför Sundby, och
troligen är det samma kulle som de en gång restes på.
Det intressanta i sammanhanget är att kvinnonamnet 'Underlög'
bara finns här och på gravhällen Sö 280 vid domkyrkan. Denna sten
är av äldre datum och restes till hennes svärfars minne,
medan hällen vid kyrkan är av yngre datum och ristad till
minne av hennes man och söner. Denna sten saknar kors, medan
gravhällen är tydligt kristen - kan det vara så att Underlög har kristnats
mellan de båda stenarnas resande? Är det samma Underlög som omnämns?
Vänstra delen av stenen är skadad, men en liten del av den
vänstra slingan har hittats, och det fragmentet förvaras
på Södermanlands länsmuseum.
För övrigt finns det gott om fasaner runt denna
runstenssmyckade åkerkulle... |
þurulfR
x auk x untrlauh : þau :
raistu x stina x þasi
auk x bru x kiarþu
-t kuþui x faþur : sin //
buanta x asu x
"Torulv och Underlög de reste dessa stenar och gjorde bro efter
Gudver, sin fader, Åsas make."
Observera ordet þau,
ett personligt pronomen som står i dualis. Det innebär att
resarna är av två sorter, dvs en man och en kvinna. Detta
numerus saknar vi i dagens svenska, men visst vore det användbart
än idag? Det finns en dualisform i äldre isländska, vit, som
betyder "vi två" (i just parsammanhang) bredvid vér
som står för "vi" på det sätt vi använder
det idag. Dags att återinföra det kanske?
|
|
|
|
|
